Allvarligt talat så handlade det om att jag aldrig åkt skidor från Aiguille du midi, varken den så berömda Valle Blanche eller lite varianter på den, så det skulle vi slå till med idag när det var vackert väder! En halvtimme innan avfärd hade jag fortfarande inte lånat ihop till en sele (som är bra att ha när man åker på glaciärer så man kan hissa upp sig om man trillar ner i en spricka. Lugn, mamma, det är standardsäkerhet.. ) Så vad gör man? Man kan hyra, eller så kan man berusas av att ens norska pengar stigit lite i värde senaste veckan och belöna sig med att köpa en. Så ja, det blev så. Blir bara pasta i fyra veckor nu. Men värt det, superbra att ha när man ska klättra också när snön en gång för alla gett upp (förhoppningsvis tidigast maj, men är man realist så kan det ske väldigt väldigt snart också..)
Anyhow, det var fint väder. Det var grymt skön snö (hade blåst in säkert 10 cm nysnö under natten). Det var en fin dag.
Mellanstationen påväg till toppen.
Neil, Ivar och Filip. Tror det är här vi tar en annan väg än den vanligaste Valle Blanche. Vi åkte en väg som heter Petit Envers, vilket är lite brantare och inte lika mycket folk. Bra+bra.
Toppen på Aiguille du Midi i bakgrunden. 3842 m högst upp.
Bra snö! Lite tung på sina ställen men det gjorde det nästan bara bättre. Och ja, oroliga föräldrar, vi aktade oss för crevasserna (sprickorna)!
Fyra fotolängtande pojkar på samma ställe, och det resulterade i att Neil och Ivar började hajka upp för glaciärsidan.. Men säkrade med rep och annat bra-att-ha så gick det fint och slutade med riktigt bra bilder för Filip! Tyvärr så bra att de nog inte läggs upp på hans hemsida (http://www.filipalfvag.com/) utan de dyker förhoppningsvis upp i en tidning ganska snart. :)
Har film på droppen som Neil och Ivar gjorde, ska se om det går att få upp senare. Neil kom ovanifrån, hoppade ut från den lilla "skålen" och landade rakt nedanför, och Ivar kom från höger och droppade avsatsen som blänker i solen. Fantastiskt snyggt båda två!
Tove och puder.
Glad tjej! Resten av åket är en lång transport och sen gå tusen miljoner trappsteg uppåt på redan möra ben och avsluta med tåget hem. Men helt klart värt!
Filip, Tove och välförtjänt öl hemma på Sudtorget.
Det var alltså från igår, och nu sitter vi hemma och väntar på att de små rengdropparna ska bli fler och fluffigare imorgon och leverera det utlovade snöfallet! Har förövrigt lite svårt att nå tangenterna långt ut på tangentbordet efter att ha klättrat boulder i eftermiddag. Längtar redan till tränningsvärken imorgon, det blir ett par dar utan att kunna använda bestick ordentligt men det är smällar man får ta. :)
Hoppas alla äter semlor så ni storknar hemma i Sverige, för här är den enda mandelmassan som finns rosa och dyrare än saffran. Ta en semla och tänk på mig. Kram!
//Annika